Mat!

Det här låter säkert helt rabiat men jag blir f-n knäpp i huvudet och fungerar inte när jag gör avkall på "bra" mat.

Efter att ha slarvat en del med den allsidiga kosten, och att äta rejält, känns hela kroppen livlös och svag. Jag är ruggigt bortskämd med att alltid känna mig extremt pigg och stark, energisk i tanke och handling, men något händer när maten saknas...

Nu pratar jag inte om att lägga dieter eller att räkna proteiner och kolhydrater. Bara om att leva, äta och alltid lyssna på kroppen. Ibland blir det väldigt tydligt för mig. Den skriker efter tomater! Jag äter tomater. Den vill ha kaviar! Jag ger den kaviar. Det har ALLTID fungerat för mig så jag blir ju egentligen inte förvånad av att kroppen reagerar som den gör när jag väljer att inte lyssna.

Tränar man så är det ju rätt elementärt att äta "rätt". Det sätter jag min största tilltro till. Men "rätt" behöver inte alltid vara det du läser i tidningen eller det någon säger till dig(allra minst det Anna Skipper prackar på dig), utan helt enkelt bara det som känns "rätt" för DIG.

Så dieten ni kör för att hitta sommarformen- träningskompisar, killar och tjejer runtomkring- får ni behålla för er själva;-). Och jag uppmanar er som känner att ni inte riktigt är i ert esse; ta en tankeställare kring just käket! Det kommer ni ha livslång nytta och glädje av!!!