Knivigt:-)

Stressad kund kommer fram till mig med två IDENTISKA, EXAKT likadana sjalar. Hon håller upp dom framför sig och frågar: "Svara ärligt nu-vilken passar mig bäst?"

Need I say more?

Andra varvet...

var väldigt mycket jobbigare men så gick det väldigt mycket fortare också!

Bara för kännedom;-)

Hoppsan, hoppsan...

Var ute vid Ågesta idag och provade ett motionsspår jag aldrig sprungit i tidigare. Tog 6.2-slingan som kändes lite lagom för dagen... Grejen med sådana Elljusspår är ju att man inte vet på förhand hur kuperade de är, när tunga respektive lättare partier kommer. Nu vet jag:-). (Passerade dessutom några damer som brukar shoppa i butiken som förmanande vrålade "fortare, fortare"). Undra om de därmed förverkade sin rätt till service nästa gång de tittar förbi hos mig...?

Den började extremt backigt så jag höll ju f-n på att svimma efter 1.5 eller så. Det kändes ju mentalt sådär alltså... Men eftersom jag vet nu så blir nästa varv "piece of cake" och jag tror att jag tar den rundan redan i eftermiddag faktiskt:-)

Trög start

Idag var det riktigt segt, både att komma upp ur sängen och att träna. Det kan ju ha att göra med att det var ett mindre efterlängtat benpass på schemat denna dag. Nu är det överstökat dock och det känns ju riktigt skönt! Nu var jag nog inte ensam om att ha en trög dag. De allra flesta på gym(eller de få som nu var där) suckade tungt denna morgon.
Nu hade jag ju några av snackpåsarna där så det gick ju förhållandevis smidigt ändå...

Nu ska jag käka lite frukostmellis och ladda batterierna för en ny spännande dag på jobbet. MUHAHAHAHAHAHAHHAHAHHAHHAHHAHHAHA:-)

Må så gott!

Längtar!!!

Just nu känns det bara som om det kunde få bli sommar på riktigt!
Varmt och skönt med lätta skor och lite kläder. Lite halvslappa dagar, trevligt sällskap och en kall eftermiddagsöl på Snaps. Längtar så ofantligt mycket!!!

Sen längtar jag naturligtvis efter sällskap på löprundan också -och då menar jag inte en flåsande Moussa som springer efter en i Elljusspåret i Huddinge!

Nåväl, den tiden kommer alldeles säkert så jag nöjer mig för tillfället och konstaterar att jag känner mig rätt nöjd och mysig med läget som är också:-)

Terränglöpning på mycket hög nivå:-)

http://www.youtube.com/watch?v=XAo09yYOpCU

Hehe..genetiska kompisar!

..........................................................................................................................................................................................................................................................................

Alltså....Vi är "bara" halvsystrar....
Men när jag tittar på henne kan jag inte låta bli att le och hoppas...
Att hon blir mycket mer än hälften, och dubbelt så mycket, av vad jag är!!!
Du är grym syrran!!!

Som man bäddar får man ligga!

Eftersom jag, av någon totalt outgrundlig anledning, anmält mig till Blodomloppet och ska springa en mil om några månader så känns det som om det är läge att börja löpträna lite mer seriöst. Ingen chans i världen att jag åker dit och gör ett dåligt lopp nämligen!

Kanske är det också av anledningarna till jag förmodligen väljer att INTE anmäla mig till Lidingöloppet. Jag kommer ju vilja överprestera:-)och jag tror helt seriöst inte att kroppen orkar med det. Skulle nästan kunna sträcka mig så långt som till att påstå att jag skulle gå därifrån med livshotande skador om det nu visar sig att jag är en svag, påverkbar människa som anmäler mig ändå...

Hur som - milen ska springas och jag börjar med utepremiären i helgen! Hör ni inte av mig igen så är det nog större sannolikhet att jag sprungit vilse dock än att jag dött av andnöd ute i spåret ;-).

Mat!

Det här låter säkert helt rabiat men jag blir f-n knäpp i huvudet och fungerar inte när jag gör avkall på "bra" mat.

Efter att ha slarvat en del med den allsidiga kosten, och att äta rejält, känns hela kroppen livlös och svag. Jag är ruggigt bortskämd med att alltid känna mig extremt pigg och stark, energisk i tanke och handling, men något händer när maten saknas...

Nu pratar jag inte om att lägga dieter eller att räkna proteiner och kolhydrater. Bara om att leva, äta och alltid lyssna på kroppen. Ibland blir det väldigt tydligt för mig. Den skriker efter tomater! Jag äter tomater. Den vill ha kaviar! Jag ger den kaviar. Det har ALLTID fungerat för mig så jag blir ju egentligen inte förvånad av att kroppen reagerar som den gör när jag väljer att inte lyssna.

Tränar man så är det ju rätt elementärt att äta "rätt". Det sätter jag min största tilltro till. Men "rätt" behöver inte alltid vara det du läser i tidningen eller det någon säger till dig(allra minst det Anna Skipper prackar på dig), utan helt enkelt bara det som känns "rätt" för DIG.

Så dieten ni kör för att hitta sommarformen- träningskompisar, killar och tjejer runtomkring- får ni behålla för er själva;-). Och jag uppmanar er som känner att ni inte riktigt är i ert esse; ta en tankeställare kring just käket! Det kommer ni ha livslång nytta och glädje av!!!

När livet tar slut

En nära bekant gick ur tiden häromdagen. Efter en tids sjukdom och omfattande lidande fick hon slutligen somna in. 34 år i livet.

Jag vill egentligen inte skriva något sorgligt om det utan mer bara pålysa att för MIG så blir glädje och lycka i livet så mycket mer att insupa när det ställs mot det slutgiltiga. Döden.

Det är en stor familj med oerhört mycket kärlek och omtanke, några som aldrig haft det lätt men som alltid rest sig och givit så mycket av sig själva.

Det kommer något gott ur detta också. All kärlek du har spridit omkring dig under ditt korta liv på jorden kommer leva vidare genom dina barn. Genom dina nära och kära.
Livet föds på nytt där nu när lillasyster Johanna snart får sitt första barn.

Kärlek!